Det där är ju en omöjlig fråga att svara på. Alla lajv har sina stora höjdpunkter och med tanke på att jag bara i år var på nio lajv (förutom blackboxlajv) och totalt nog har varit på över 40 så...
På tre lajv i krigshjärtakampanjen har jag spelat samma roll som verkligen utvecklats och med den rollen har jag spelat ut den bästa kärlekshistorien jag någonsin spelat ut. Jag och min motspelar hade aldrig träffats innan det första lajvet, men det funkade skitbra och båda var på det klara med att det bara är i fiktionen, inga riktiga känslor. Min karaktär var en cordovsk byadministratör, han spelade en jorgalsk arbetare. Sakta men säkert närmar de sig varandra trots så mycket motsättningar. Efter första lajvet (Vårfesten) hade de bara suttit bredvid varandra. Aldrig ens hållit hand. Efter andra lajvet ("Luftskeppet som dök upp", ett halvår senare) insåg han och hon vad de kände efter att min roll blivit tillfångatagen av motståndarsidan. När hon kom tillbaka så kramades de för första gången. Under det tredje lajvet (Vårfesten 2) förlovades de, och sa åt sina respektive religösa sidor att "ordna det, för de tänkte gifta sig eller liknande", även om ingen tänkte konvertera."
På lajvet "Pharmatech" (gisslanlajv) spelade jag den kallaste och mest känslosamma karaktär som jag någonsin spelat. Hon var en forskare som höll på med influensaforskning. Hon gick från att vara älskad av alla, till hatad av alla (när de insåg hur hennes forskning verkligen gick till). Det var hårt fysiskt och framförallt hårt psykiskt spel på det lajvet och jag hade ett par riktigt hårda förhör som gav en viss adrenalinkick. Hur hon blev övergiven av alla och dessutom fick tillnamnet "doktor Mengel" var också intressant.
Andra lajvet i Niriakampanjen spelade jag en roll som blev skrämd redan första kvällen. Jag fick adrenalinrusning och var livrädd. Efter det hände lagom skrämmande saker med tydliga intervaller som gjorde att mitt adrenalin aldrig gick helt ner. Jag sov inte, jag åt och drack för att jag visste att jag behövde det, även om jag inte kände hunger eller törst. Jag kunde springa och gå nästan hur långt som helst, för jag blev inte trött. När vi var på väg hem i bilen släppte adrenalinet och jag höll på att däcka totalt. Då hade jag haft adrenalinrus i 2-3 dagar. Det har jag aldrig haft förr eller senare. Det var skrämmande såväl som coolt.
På ett lajv spelade jag kvinna som blev misshandlad av sin make. Jag började med gravidmage men blev misshandlad så att min roll fick missfall. Detta var planerat i förväg så jag spelade ut en enormt blodig och äcklig scen med även en docka som var foster. Det var många som blev rejält äcklade och illa till mods över den scenen. Att spela en sådan karaktär gav mycket perspektiv om hur svårt det är att nå fram, och hur de fungerar för att skydda sig själv.
En rolig sak som hände på tredje Nirialajvet, var att när jag fick intriger så var de ganska tråkiga. Jag läste på forumet och insåg att någon sökte mer folk till undre världen folk. Jag sökte och fick en plats. Min roll var rejält färgstark. Hon pratade med alla, ofta lite för mycket. Hon söp med folk, hon var trevlig, hon sålde saker och så vidare. Ingen roll som är som de mystiska "svartklädda sittande i hörnet" folket. Nåväl, när jag kom till lajvet visade det sig att UV hade en prestigetävling om att stjäla en ljusstake i det bäst bevakade lägret. De hade massor av bevakning dygnet runt, av folk som verkligen kan slåss med boffervapen. Det fanns flera i UV som försökte lurpassa på natten och så vidare. Men ingen lyckades ta sig in.. Jag däremot "söp" ihop med vakterna på värdshuset och fick en inbjudan dit. Sedan traskade jag till lägret, blev insläppt och bytte ljusstaken mot lite information. Minen från den ansvarige för UV när jag sedan lämnade ljusstaken var obetalbar... Så många som försökt, och så var det en roll som min som klarade det.. Ja just det.. UV betalade även mig för information och magiska artifakter. Jag sålde några falska kopior till dem och för pengarna köpte jag de riktiga (som jag också visste var de befann sig). Och varför? Tja.. några på lajvet gav mig sanningserum för att berätta om dem. De frågade om jag kunde nyttja magi (nej), om jag kunde skilja magiska föremål från icke magiska (nej), om jag skulle ge dem till någon (nej). Sedan frågade de varför jag ville ha dem, varpå jag svarade att det var för att alla andra vill ha dem, därmed är de värdefulla och jag kan tjäna pengar :)